Juháns uppmaning till politiker i Stockholm: “Sluta ta beslut som om Norrland vore en enda stor vildmarkspark”

23-åriga Juhán Niila Stålka bestämde sig för att flytta från Sigtuna till Jokkmokk för tre år sedan. Han har under denna tid kunnat se på tydliga ojämlikheter och att Sveriges makthavare blundar för de stora problem som finns uppåt landet. 

När Juháns anställning i Stockholm upphörde var framtiden oviss. Inom ramarna för tunnelbanelinjerna fanns många olika vägar och yrkesmöjligheter att ta. Då kom samtalet. En möjlighet att komma närmare sina rötter och byta ut Stockholmsbruset mot landsbygdens lugn och trygghet. Sagt och gjort, Juhán tog med sig sina tillhörigheter och blev en del av samhället Jokkmokk. 

– Jag jobbar som kulturarbetare med kommunikation. Jag har gångavstånd till jobbet och kan gå och handla mitt specialbeställda kaffe. Jag har alltså en livsstil som går att likna en storstads-livsstil. 

23-åringen flyttade till Jokkmokk från Sigtuna, en ort norr om Stockholm, för tre år sedan.

– I Sigtuna hade jag en kompis som skaffade en epa-traktor när vi var 15 år för att kunna ta sig till pendeltågsstationen, annars var det 30 minuter att gå enkel väg. Skulle man ut sent på kvällen kändes det verkligen som det var lands- och glesbygd. Mycket mer än vad min livsstil här i centrala Jokkmokk känns som. 

Tydlig kritik till politikerna 

– Själva grundproblemet är att riksdagspolitiker ser hela Sápmi, Norrbotten och Västerbotten som en stor vildmarkspark. Jag har aldrig hört någon av mina släktingar, som har bott här i generationer, använda ordet vildmark. För oss har alla platser ett namn. 

Juhán anser att politiker har en vriden och felaktig bild av hur landets norra delar ser ut och fungerar.

– Det resulterar i att man investerar miljarder kronor på vindkraftverk med flera hundra vindkraftverk i lågfjällsområden där det inte blåser så mycket, istället för att sätta dem vid kusten, där det blåser mer. 

Juhán menar att det är för att makthavare tänker att det inte bor så många här och att det finns oändligt mycket resurser som det bara är att roffa åt sig av, men så är inte fallet menar Juhán. 

– Här är varje kvadratkilometer viktig – för att vi ska kunna fortsätta med renskötsel och bevara de naturvärden som finns. 

 Saknas grundläggande vård 

Nyetableringar inom miljö och klimatrörelsen har lett till många nya investeringar inom regionen. Norrbotten hyllas och anses vara världsledande på grund av den gröna omställningen. 

 – Men trots det kan man inte betala för att det ska finnas tandläkarvård i Jokkmokk. Det var snack om att stänga ned mammografibussen också, men den lyckades vi som tur var ha kvar. 

Jokkmokk är en kommun som bidrar mycket till statskassan i och med sina stora vattenkraftverk. Samtidigt har många av regionens invånare svårt att tillgå basala samhällsfunktioner. 

– Vi måste alltså åka till Gällivare för tandläkarvård. Detta med en bristfällig kollektivtrafik. Om man har tur så kan man åka på morgonen och åka hem på kvällen. Det tar en hel dag att gå till tandläkaren.

Hoppas på en ljusare framtid för samer 

Juhán har varit aktiv inom Saminora, det samiska ungdomsförbundet, som arbetar för att samiska ungdomar ska få en bättre livstillvaro. Till exempel genom trivselaktiviteter som pizzakvällar, spel och lekar.

– Man ska ha roligt och kunna umgås med andra unga samer. Det ska vara en plats man kan känna sig lugn och trygg och inte behöva förklara sig själv, utan man känner att det finns andra med kulturell förståelse. 

Saminora arbetar också för att framtiden för samiska ungdomar ska bli bättre. Det handlar om att sätta tryck på makthavare för att den samiska kulturen ska få leva.

– Det handlar om att säkra de landrättigheter som tagits ifrån oss, och att sätta tryck på makthavare i frågor som till exempel gruvor, vattenkraft och vindkraft. Men också i rovdjursfrågor för att säkra att ungdomar får fortsätta hålla på med renskötsel. Vi vill också att svenska staten tar ansvar för det språk som de omöjliggjort att vi ska kunna lära oss. 

– För min egen del hade jag tyckt det varit schysst ifall vi hade samisk representation i riksdagen som påpekat dessa saker, så de perspektiven hela tiden får höras. 

Samerna har en historia med flera hundra år av förtryck. Detta belyses väldigt sällan i den svenska skolan. 

– Därför har vi utbildat unga samer som har åkt runt och berättat om sig själva, sina liv och samiska frågor. Det är ett projekt vi har försökt få en långsiktig och hållbar finansiering för. Men det har vi inte lyckats få till trots att det varit eftertraktat och effektfullt. 

– Ungdomarna åker runt för att undervisa eleverna, men det vi egentligen gör är att undervisa deras lärare.

Skolverket har lagt fram reviderade kursplaner där all undervisning om den samiska kulturen förlagts i årskurs 1-3.

– Som att några timmar i den åldern skulle göra att man förstår flera hundra år av kolonialt förtryck. 

Sverige vill inte betala för lösningen som räddar liv 

– Det handlar också om psykisk ohälsa. Där kan vi se att suicid-statistiken hos unga renskötande samiska män är väldigt hög.

Juhán berättar om att Saminora sätter tryck på makthavare för att det ska finnas kompetens i dessa frågor inom psykiatrin och vården.

– Det sjuka där är att i Norge har man redan löst det. Det finns spetskompetens inom detta område, och man ser resultat. Ändå vill man inte betala för det från svensk sida, trots att det finns en jättebra lösning som gör att färre tar sitt eget liv, och att fler mår bättre.

Det kommunala utjämningssystemet har funnits sedan 2005 och finns till för att Sverige ska ha en jämlik välfärd. Kommuner som Danderyd, Lidingö och Täby får betala pengar till kommuner som Jokkmokk.

– Täby som ort producerar inte mycket av Sveriges BNP. Istället är det så att många av Sveriges VD:ar sover där – och därför skattas det mycket där. Men hade man skattat för vattenkraftverken i Jokkmokk, så hade Jokkmokk varit en kommun som betalat för många andra. Det är svårt att inte tänka på koloniala samhällen. ”Back in the days” pratade man om Norrland som Sveriges egna Västindien, där man kan komma och roffa åt sig pengar i sina kolonier.

Hur ska Jokkmokk kunna leva? 

Statistik visar att många unga väljer att flytta från Norrbotten, särskilt från kommunerna i inlandet. I Jokkmokk finns problematik med kompetensförsörjning inom vård och skola. Men det kan inte bara vara dessa yrkeskategorier som ska kunna verka inom kommunen för att den ska vara attraktiv. 

– Det är viktigt att man ska kunna jobba inom någonting. Jag är kommunikatör på en civilsamhällesorganisation. Men det jag tror är speciellt för Jokkmokk är att vi har många entreprenörer per capita. Det finns många som skapar sin egen möjlighet att försörja sig och bo här.  

Det behöver också finnas mötesplatser och andra aktiviteter för att en kommun ska vara tilltalande. 

– Det är viktigt att det finns en samhällsservice av hög kvalitet och ett bra kulturutbud. Vi har ingen bra replokal, danslokal eller ståscen. Jokkmokk är en kommun som till yta är lika stor som vissa regioner. Det är viktigt för en bra levnadsstandard.

Juháns brinnande engagemang är slående. Han belyser att gemene man måste vara källkritiska och läsa fakta innan man drar slutsatser.  

– Många gånger när man läser om Sápmi ser man att samebyar är i konflikt med till exempel skogsägare. Det jag vill att läsare och lyssnare tar med sig är att man ska titta på 

förklaringen bakom konflikten. Om det är så att mänskliga rättigheter ställs som enskilda personers ekonomiska intressen så har man förlorat begreppet och innebörden av mänskliga rättigheter. Det är inte etiskt.

Korrespondent:

Julia Järnberg